Killar, killar, killar.

 

Orkar snart inte med alla killar längre. Gå nerför brick lane, killar killar. Hoppa på bussen mitt i natten, killar killar. Rulltrappan i tuben, KILLAR! Jag kan snart inte leva i den här stan längre. Mina knän kommer liksom aldrig orka bära mig en hel jävla dag. För vad man än gör, eller vart man än går, så dyker det alltid upp någon kille med just den där frisyren, det groomade skägget och de perfekta skorna som bara sparkar till en lite lätt i knävecken så man ligger där på en av Londons gator och krälar igen. Varje dag. Jävla killar.

Sincerely yours, Jyllz.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0