Jag kan inte ens uttrycka mig i ord om hur mycket jag saknar er. London är det göttigaste som finns, men inget är som det ska utan er. Sminka sig var definitivt waste of time i morse, har gråtit bort allt. Jag förstår att man inte alltid jämt och förevigt kan vara tillsammans. Men hur ska jag annars kunna fungera normalt? Jag vill bara att ni ska vara här så allt kan kännas som det ska. Där har vi det, Jyllzans första breakdown i London.